Tack och lov säger jag bara :) Prövade att ta bort mjölken till morgongröten och genast blev det bättre. Har inte haft samma problem som förra onsdagen, då trodde jag att jag skulle få kasta in handduken på dagen. Enda gången jag känt någonting överhuvudtagen var på fredagen när jag dippade grönsaker i gräddfil och i går när jag frossade i Jörgens goda plättar med sylt och liiite glass till :) MUMS!!

 

Har även denna vecka haft samma känsla i kroppen som när man har avslutat en magsjuka. Ni vet så där darrig och svag, typ som om man har mjölksyra i hela kroppen eller väldigt lågt blodsocker. Har funderat hit och dit vad det kunnat vara och mina tankar har gått till min viktnedgång. 

 

Jag har stått helt stilla i 2 veckor, varken upp eller ner. Men fortsatt med min kost och motion. Jag tror att kroppen under dessa två veckor på något vis har balanserat in sig på mitt nya liv och därför har jag slutat att tappa vikt men ser på kroppen att det händer saker ändå. Men nu har jag hux flux tappat 1 kg till på bara 4 dagar. Så jag tror att jag känner mig så konstig i kroppen därför att den nu har ställt om sig och eftersom jag fortsätter med min nya kost och motion så börjar jag att tappa vikt igen. 

 

Så till dagen i dag har jag tappat 6 kg, får se om det blir ngt mer innan lördag för det är på lördagarna som jag egentligen väger mig. Att jag gjorde det i dag var för att jag började att misstänka att jag tappar vikt igen eftersom jag upplever att kroppen "tar" av min övervikt så att säga :) Lite som att intaget är mindra än uttaget igen ;)

 

Hur som är jag lycklig som sjutton över att jag lyckats så bra som jag gjort. Äter fortfarande det jag vill, godis, pizza, doppar mjuksmörgås i varm choklad till kvällsfika (aj aj för magen) men allt i mycket mindre mängd!!

Och det är det som jag tror är det bästa sättet att gå ner i vikt. All mat men i lagom mängd, för då tror jag att det verkligen kan bli en viktnedgång som håller (förhoppnningsvis iaf) Sedan känner jag verkligen efter om jag är sugen och inte "bara" sugen för att det sitter i gamla vanor att äta för ätandets skull.