Ja det är tyvärr sant. Jag känner hur suget kommer framåt kvällen och måste ut.....ut för att springa :) I kväll tänkte jag bara gå min power walk runda eftersom jag har haft ett ridpass på morgonen samt fixat markservicen till Pridde plutt åt Jessika eftersom dom var bjuden på middag hos Mona och Rikard. Men när jag väl kom ut och startade så började benen att springa av sig själv...Kunde inte stå emot :)

 

Tänkte bara jogga en liten bit men det ena ledde til det andra och vips så var sträckan sprungen och mitt huvud var tomt och härligt fri från allt vad tankar heter. Det är så skönt att bara låta fötterna jobba och rulla på av sig självt, tömma huvudet på tankar och bara låta andningen och benen synka ihop sig och flyta med.

Att sedan vakna till efter en stund och inse att "jag har sprungit ända hit" utan att egentligen vara medveten om det, utan bara sjunkit in i mig själv och låtit kroppen flyta fram. Det är lycka för mig. Äntligen har jag den där underbara känslan av att lätta lite från backen och bara flyga fram, det kan väldigt lätt bli ett beroende för mig :)