Jag skriver sällan om min son i bloggen. Det beror inte på att jag inte ser honom eller tycker att han är mindre viktig än flickorna. Min son som i dag är 20 år är en de tre bästa i livet som alltid förgyller min dag på något vis. Anton är en individ med ett hjärta lika stort som hela universum. Han är så otroligt snäll mot allt och alla. Att vara dum på något sätt, ja det existerar inte för honom. 

 

Självklart är jag ju partisk eftersom han är min son. Alla mödrar tycker ju att just deras barn är det finaste på jorden, så och jag. Men Anton, ja han spelar i en helt annan division. Ibland när jag tittar på honom och ser den där lilla lilla killen framför mig, ja då inser jag vilken enorm lycka som kom in i våra liv den dagen han föddes. Nu har ju inte allt varit rosenrött sedan dag ett, absolut inte. Men en genuint vänlig själ har han alltid varit och jag hoppas verkligen att livet kommer att gå honom väl så att han kan fortsätta att vara denna fina kille och inte bli bemött så fult som vissa kan så att hans glada positiva vänliga sinne får vara kvar utan, att bli nedsmuttsat så mycket att hans inre godhet förändras.

 

När vi var på ett utvecklingssamtal en gång så var det en av Antons lärare som sa så här : "Om det fanns fler personer som Anton, så slulle världen se annorlunda ut" Och jag kan bara hålla med, om det fanns fler personer med Antons inre godhet, ja då skulle världen se annorlunda ut. Då skulle vår värld vara mindre egoistisk och mer empatisk och omtänksam. Mer kärlek och mindre hat, ja helt enkelt en bättre värld..

 

 

När du känner dig utsatt

för vad andra säger,gör..

När det känns som du är ensam

helt lämnad utanför..

 

Det är då du tryggt ska veta

att tiden läker sår,

att du när som helst ska möta

nån som verkligen förstår.

 

Att du en gång kommer inse

att de hade ingen makt

för längst in i ditt inre

finns kärnan helt intakt.

 

Den rymmer mod och styrka

och hjälper dig den dag

du stolt ska visa världen

ditt helt unika jag.