Dieter i all ära
men hur bra fungerar det? När jag tog tag i min vikt så funderade jag länge och väl hur jag skulle göra. Vilken väg jag skulle slå in på för att få det att fungera utan allt för mycket "jobb"
 
Kollade viktväktarna igen, har varit med dom förut och det fungerade bra. Gick ner i vikt men att räkna hit och dit och laga "egen" mat till mig själv, ja det gjorde att jag valde bort det denna gång. Lchf är ju på tapeten både bland människor och i tv/tidningar. Men upplever att jag ännu en gång isf skulle behöva göra olika maträtter samt att när jag funderade på om jag ville äta så här resten av mitt liv så kände jag, Nej tack till detta också. Gi maten förkastade jag av samma sak, in med det nya och ut med det gamla, ändra om och börja om, usch så mycket jobb bara för att tappa kilon, och tillbaka till ruta ett igen när det gäller denna diet, orkar jag verkligen detta hela livet?
 
Insåg att alla "Dieter" inte var sådanna som jag skulle fixa att leva hela livet med. För jag ser min viktnedgång som långsiktig, dvs livet ut (Siktar på det iaf) och hur ska jag då göra för att klara av det i förhoppningsvis 25 år till?
Insåg att detta med att byta ut, inte få äta, räkna mm skulle jag aldrig orka år efter år och då i större utsträckning råka ut för att tappa lust och ork och med det öka på min vikt igen.
 
Började att fundera på detta med viktökning och insåg det jag egentligen alltid har vetat och det alla faktiskt vet. Är att viktuppgång beror nästan till 100 % på för mycket in och för lite ut. Att sedan försöka hitta "genvägar" till att fixa den balansen, ja det orkar jag inte. Beslutade mig för min kollegas sk diet som i mina ögon verkade vara den absolut lättaste att fixa direkt samt lättast att hålla livet ut också. Nämligen äta allt men i betydligt mindre portioner. Jag äter allt fortfarande. Men nu kommer ett stort MEN, allt i betydligt mindre mängd. Dvs jag äter inte mer än vad kroppen gör av med samt att jag motionerar med prommenader och att jogga lite.
 
Och när jag skriver joggar lite så är det vad det står. Pga min luftvägsinfektion som jag drog på i ca 25 veckor hamnade joggingen på hyllan efter att jag bara påbörjat mitt nya liv. Men eftersom jag såg till att äta allt i betydligt mindre portioner så har jag tappat vikt ändå, men betydligt långsammare förstås. Men det jag känner är att denna "diet" är någonting som jag inte behöver fundera så mycket på. Det går som av sig självt och bildigt är det också ;) Men det viktiga för mig är att jag behöver aldrig känna saknaden efter någonting. Jag äter precis vad jag vill men betydligt mindre av allt, och det gör att jag aldrig upplever att jag "bantar" eller går på en "diet" utan jag lever mitt vanliga liv, ett liv som jag känner att jag mår bra av och orkar leva dag efter dag.
 
Nu är jag betydligt bättre i min luftrör sedan jag fick ut astmamedicin. För det verkar vara det jag har och nu får jag bara acceptera det och lära mig att leva efter lite nya villkor. Hur som så är jag nu mycket bättre och kommer på sikt att börja med min jogging men med betydligt mindre och kortare sträckor. Min kropp reagerar annorlunda nu när jag är ute och springer och jag måste lära mig min nya kropp för att inse hur mycket jag orkar och kan nu, hur mycket jag kan öka utan att det blir bakslag istället :) En nystart med andra ord!
 
 
 
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress