Det är fult att ljuga
Det får alla lära sig som liten. Att ljuga är fult, det håller dom flesta med om. Men är det fulare att ljuga för andra än för sig själv ? 
 
Har märkt under årens lopp att många (även jag själv gör det) frågar upp om en eller annan sak som man funderar över, men när svaret man får inte riktigt är det svar man önskar sig / vill ha. Ja då efterkonstruerar man det hela och vänder det så att det går att förklara  /bortförklara / lägga till rätta så att det ändå passar en själv och sitt liv.
 
Varför gör människan så ? Är det för att man som person känner sig påhoppad (försvarsställning) eller är det för att man inte vill höra "hur" det faktiskt är, eller är det för att det blir så himla mycket mer jobbigt att "lösa" det om det inte blir den "lösning" som man egentligen hade tänkt sig från början (dvs ingen lösning alls) För egentligen vill man inte inse att det verkligen är ett problem (överlevnadsstrategi). Ett problem som borde tas tag i och lösas men som man varken vill eller orkar. Det är då man hittar på diverse ursäkter, bortförklaringar och andra infallsvinklar än dom som man sa från början. Allt för att slippa ta itu med problemet som man egentligen har framför sig. Lite som strutsen. Om jag stoppar huvudet i sanden så kanske det försvinner av sig självt.
 
Varför inte bara säga som det är. Jag förstår vad du säger. Jag förstår hur du menar. Jag inser att du har rätt, MEN jag kan inte ta tag i det just nu. Jag låter det vara och hoppas att det inte blir värre, för just nu, i mitt liv orkar jag inte ta tag i det också. Jag behöver bara få ventilera allt som jag tycker, tänker och känner men orkar inte jobba vidare mot en lösning. Tack för att du är mitt bollplank, tack för att du tar dig tid att lyssna, tack för dina råd, när jag kan så tar jag itu med det, men inte just nu ! 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress