Har tidigare funderat på Arbetsglädje
Men vad är då livsglädje? Den kan ju se anorlunda ut beroende på vem man frågar. Sitter i dagsläget och funderar på min egen livsglädje. Vad ger mig energi och lust? Vad gör min dag till en bra dag....har jag några bra dagar??
 
Självklart har jag det :) Jag har så mycket i mitt liv att vara glad över, som lyser i mörkret när livet känns lite tungt eller när det är en brant uppförsbacke framför mig. Det kan låta som en klyscha men mina ljus i mörkret är min familj. Att få barn är den absolut största gåva man kan få. Att sedan förvalta den gåvan, ja det är en konst som inte alltid är lätt ;)  Men att mina barn fortfarande tycker om och väljer mitt sällskap, ja det ser jag som en ynnest som jag är enormt tacksam för...
 
Men det absolut viktigaste för att kunna uppleva livsglädje är nog att verkligen känna sig genuint älskad, och då menar jag älskad oavsett vad jag gör eller vad jag kan prestera. För egentligen ska man inte
behöva prestera någonting, är det sånt som betygsätter kärlek så är den inte äkta utan bara ett spel för gallerian. Många yngre människor hamnar lätt där för att bli populär och omtyckt, tror dom iaf. Men vad som egentligen händer är att dom blir utnyttjade och "duger" bara vid särskilda behov. All annan tid är dom osynliga och "passar" inte in. 
 
Att ha ett rikt och härligt fritidsliv, som i mitt fall familj, ridning och fotografering ger också enorm livsglädje. Att sedan jag och min man gillar att vara ute med vagnen, resa och besöka nya ställen och inte minsta att utforska vår rika svenska historia gör ju inte saken sämre :) Att vara i lugnet i stugan, somrarna i Bottis eller en stilla lugn prommenad i skogen helt ensam med Frode, ja det är också så där härligt som ger mig en stor portion livsglädje....Ja som vanligt kan jag göra listan hur lång som helst :)
 
Vad jag däremot behöver mer av nu än förr är egen tid. Min integritetssfär har blivit större och jag har fått ett otroligt stort behov av att bara vara med mig själv. Kan vara åldern eller så är det jag som äntligen vid 45 års ålder börjar sätta mig själv i första rummet. En stor del av mitt liv har gått ut på att försöka göra andra nöjda, få andra att må bra. Nästan slagit knut på mig själv för att orka, vilja och kunna ställa upp. Och det vill jag ju  men inte till det priset att jag tappar bort mig själv och funderar vem det är som gråter, innan jag inser, att det är jag själv som gör det.....
 
När jag var ung ;) dvs 16 år så var jag fullt övertygad om att, om man bara älskade varandra så fanns det inga hinder i världen. Då skulle livet vara som en resa på ett ulligt gulligt mysigt moln, men så enkelt är det inte, tyvärr. Livet består hela tiden av olika val. Och i bland blir det bra val men dessvärre blir det lika ofta mindre bra val som man gör, och det är dessa val som suger energi ur ens livsglädje isf att fylla på som vatten i en kruka, tills det bara svämmar över av glädje.
 
Usch, märker att detta blev ett riktigt deppinlägg :) Men tro mig, det är inte så illa som det ser ut. Men jag är just nu vid ett vägskäl i livet. Jag har flera stora frågor som jag går och funderar på,
smakar på liksom. Bollar funderingar hit och dit, pluss och minus och tillslut så kommer jag att känna där inne i min själ vad just jag vill, och denna gången kommer jag bara att följa min egen röst och magkänsla. Denna gång är det mitt liv och min längtan som styr.....Ingen annans......(Och dyrt kan det bli)  Gud så egoistiskt va ;) 
 
 
Ha det gott och sköt om er.....
 
 
 
 
 
 
 
 
Josefin

Bra skrivet!

Frida

Ett bra läs tips, när man går och funderar på lycka och livsglädje är .
Lycka! en handbok i konsten att leva.
http://www.boksidan.net/bok.asp?bokid=1250

kramar Frida

Svar: Tack :) ska se om jag inte kan få tag på den. Kram
Åsa

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress