MENY
I morse när jag gick till jobbet cirkus 05.45 så var det alldeles tyst ute. Mörkret låg fortfarande som ett varmt täcke och det tillsammans med ljuset från alla gatlysen gjorde att jag kände mig omsluten som i en kokong.
Bland det härligaste som jag vet är att vara själv i tystnaden. Jag njuter av att bara vara och inte höra någonting annat än de lilla bakgrundsljud som naturen själv ger. Vinden som susar i träden, löven som rasslar när dom sakta rör på sig, ljudet av knarret under skon om det är vinter och lite kyla, alla dessa små ljud som drunknar och försvinner sedan när alla vaknar till och kommer fram i ljuset.
När jag går där i tystnaden så ser jag allt som jag inte ser annars. Månen bakom en slöja av moln, skuggorna i snön efter träden, alla dessa frusna vattendroppar som ligger nästan som utkastade diamanter eller tårar på trädens grenar. Ja allt blir så tydligt och nära när det bara är jag ingenting annat, inga ljud och inga andra människor.
Jag är i stort behov av tystnad och av ensamhet. Där kan jag reflektera, fundera, analysera och bara tillåta mig själv att andas och läka efter de törnen som livet självt ger oss alla mer eller mindre. I dag är vi så omgiven av ljud och matas ständigt med intryck från en massa olika håll. Så för mig blir ensamheten och tystnaden bara än mer behövlig, än mer viktig för att hitta lugn och ro och balans i livet.
Ha det gott och sköt om dig...
0