Vart har det fört mig? Vad har det gett mig ,men det viktigaste av allt.....vad har jag gett livet ? Insåg när jag klev ur duschen och skulle kamma mitt hår att jag hade konstiga vita hårstrån lite här och lite där  :) ja ni vet (gråa) hår ;) och ganska många dessutom tillråga på allt!!

 

Nu stör jag mig inte på mina gråa strån. Inte ens att dom är ganska så många heller, det är ju en del av livet och på något vis är jag faktiskt lite stolt över dom. För mig representerar det visdom som livet självt har lärt mig. Både bra och mindre bra erfarenhet som jag samlat på mig under min vandring som jag gör - här och nu.

 

Men iaf så insåg jag att jag faktiskt har levt mer än halva mitt liv nu, precis bara så där framför spegeln på toaletten kl 22 en helt vanlig lördagkväll. Har som inga förhoppningar om att bli 90 år, skulle bli glad om jag fick bli så gammal men eftersom jag är realist så besinnar jag mig lite och siktar på runt 75-80 år. Allt mer än det ser jag som bonus :)

 

Men hur som, där jag stod och studerade min spegelbild så började jag att fundera över mitt liv. Vilka förutsättningar som jag har haft, hur jag har förvaltat denna gåva som kallas för livet, vad jag har lyckats bra med och vad jag försöker att glömma att jag överhuvud taget trodde på och stod för tidigare om åren. Misslyckanden som lärt mig läxor men även misslyckanden som gett mig någonting positivt att ta med mig i min livsryggsäck.

 

Inser också att jag inte skulle vilja vara 20 år igen med allt vad det innebar av osäkerhet och famlande i livet. Alla försök att hitta en trygg och fast plattform att stå på när livets resa var som kvicksand där fötterna sjönk mest hela tiden :) Men, det finns alltid ett men.....jag skulle hemskt gärna har fysiken och styrkan som min kropp hade som 20 åring, men med de erfarenheter som jag i dag har efter 45 år på min resa i livet. Det, skulle jag inte tacka nej till :)

 

Men eftersom min kropp redan nu består av div krämpor av de olika slag (tyvärr) så får jag göra det bästa av situationen. Har bestämt mig (gjorde jag också framför spegeln i kväll) för att jag ska bli en sån där pensionärsdjävel (Har ni nog sett på tv:n) som gör livet spännade och oförutsägbart för omgivningen. Jag ska ha en pimpad rullator och den ska vara smord och lättrullad, för jag lovar dyrt och heligt att ingen kommer att kunna gå säker när jag sällar mig till rullatormaffian här på Ersboda.

 

Det är nästan så att jag längtar, men det får bli en annan dag :) Just nu är jag bara 45, med ganska så många gråa hårstrån, lagomt slapp kropp och diverse rynkor lite här och lite där ;) kämpar med mina första par progresiva glasögon, och äter ett piller eller två när det värker lite för mycket i kroppen. Går för egen maskin men ser nog lite lustig ut ibland när lederna låser sig och vägrar vara med mig utan bestämmer sig för att vara mot mig....

 

Men det jag vill komma till är att jag ser fram emot resten av mitt liv. Inser att jag har fler saker att förverkliga som jag inte hunnit med än. Mer att upptäcka, mer att lära mig och fler misslyckanden att göra som i slutändan ändå kan leda till någonting bra att stoppa ner i min ryggsäck som konstigt nog aldrig blir full, tänk så praktiskt va :)