Och jag bara är
Ligger här i gräset och bara finns. Andas och fyller på lugn, låter tankarna vandra och känner lycka över denna härliga känsla.

I bland undrar jag om jag inte vågar känna efter ordentlig över vad jag känner. Kan livet verkligen vara så här bra ? Är jag egentligen olycklig men mörkar det för mig själv ? Nä, vet att det inte är så.

Naturligtvis så har jag också dagar som är tunga som ett ton ungefär. Men dom stunderna tar aldrig över mitt liv, dom kommer, passerar och försvinner ungefär som ett moln på himmelen. Men oftast består mitt liv av en blå himmel med lätta slöjmoln, ganska så härligt måste jag medge :)

Njuter nu av mina sista semesterdagar och kan helt ärligt säga att det inte känns tungt att börja jobba igen :)

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress