MENY
Att vara förälder i dag är inte lätt. Att vara förälder har nog aldrig varit lätt men i dagens samhälle tror jag att det är ännu svårare än vad det var när jag växte upp. Nu låter jag som om jag är 100 år men det är jag inte, fyller endast 45 så jag räknas fortfarande till ungdom, inbildar jag mig iaf ;)
Det jag tänker på när det gäller min rubrik är den känsla som jag som förälder (eller du) kan uppleva när vi känner att ngt är fel men när du lyfter det med berörda parter, tex skola, vård eller omsorg inte blir trodd på. Veta djupt där inne i föräldrahjärtat att det är fel, du ser hur galet allt blir men ändå får du ingen respons när du försöker att föra fram din sida av saken. Hur du som förälder ser och upplever det hela.
Och det är ju inte så lätt att stå på sig när man har med utbildad och kvalificerad personal att göra. Tanken kommer att "dom vet ju bäst, dom kan det här, dom har ju utbildning för detta" mm. Då är det inte så tvärlätt att stå på sig och hävda sin egen åsikt och sina egna tankar. Lätt är att man viker sig och tror på deras sätt att se på det hela. Och visst, i de allra flesta fall är det så. Men inte alltid!
Det blir fel ibland. Och det som är så himla tråkigt är att det oftast behöver gå så långt innan det tas tag i. Ofta hinner både förälder och barn signalera länge att det är galet som sjutton och jag behöver HJÄLP! Varför måste det allt som oftast drivas till sin spets innan det sker någonting? Är det inte bättre att ta tag i det i tid så sparar vi både på människoöden och pengar. Alla och då menar jag verkligen alla, skulle tjäna på det.
Själv har jag varit i en sådan situation att jag tidigt har sagt att någonting är galet, men inte blivit trodd på. Det tog 4 år innan det visade sig att jag hade rätt. Tyvärr käntes det inget bättre för det när det visades sig att det stämde det som jag hade en känsla av. Det enda positiva var att alla resurser som fanns sattes in men återigen alldeles försent. Det som skulle ha varit en rolig tid blev en mer eller mindre mardröm för personen ifråga, en enda lång uppförsbacke att bestiga och som har satt sina spår även efter det.
Å andra sidan har jag fått uppleva den andra sidan av myntet. Att få komma på en gång och få träffa kompetent personal som verkligen gjort allt som bara gick att göra. Som såg mitt barn direkt och utan att hymla gjort allt som bara gick för att hjälpa och stötta fullt ut från första besöket.
Kan inte riktigt förstå varför det allt som oftast blir lite tyngre inlägg en lördag eller söndag morgon? Kan kanske bero på att jag har både tid och ro att sätta på pränt sådant som rör sig i mitt huvud, det och ensamheten och mitt älskade kaffe i köket :)
Ha det gott och sköt om er...
0