Vad jag saknar

Min lilla pällsboll. Kommer på mig själv med att fundera över vars Frode är, nu ska vi gå på en prommis mm. När jag kommer in så väntar jag på att en liten grå sak ska komma springandes och vifta på svansen och vara så där glad som bara han kan vara.

Vad fort dom kliver in i ens hjärta och betyder så mycket. Att vara så vilkorslöst älskad som man blir av ett djur, det är någonting magiskt över det. Dom förlåter en utan att kräva en förklaring och det dom ger är äkta utan några baktankar. Dom räknar aldrig ut någonting eller gör någonting för att få vinst av det själv. Dom bara är, dom är sanningen i dess renaste form. Människor kan svika en flera gånger om men det skulle aldrig ett djur göra.

Personligen så har jag svårt för att lita på andra människor. Att få uppleva svek av dom jag har trott på och litat på gör att jag i dag inte släpper in nya människor på samma sätt som förut. Vilket tyvärr gör att andra känner och märker det. I dag måste nya vänner visa mig att dom förtjänar att vara min vän. Och inte med att ge saker eller smöra eller göra sig till på något sätt. Det enda jag söker är tillit och sanning....Du behöver inte tycka som jag, eller vara som jag, men du ska vara ärlig mot mig och säga vad du tycker till mig och inte om mig.....

Ett djur är alltid ärlig i alla situationer. Ljuger aldrig och lever verkligen här och nu. I deras värld finns inte lögner, skitsnack och elakheter av annat slag. Där finns bara ärlighet och sanning, vi har mycket att lära av våra djur som bor med oss och som finns i våra liv....
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress