Fåglarna sjunger

Och det gör mitt hjärta också.....

Många och långa stunder går åt till att fundera över mitt liv. Har kommit i en period av eftertanke
och funderingar. Den utlösande faktoren är nog att Anton nu har blivit 18 år. Det är lite magiskt detta med att
fylla 18 :) Det lilla barnet du en gång hade runt dina fötter och kramandes i ditt knä har hux flux knackat på vuxenlivet
och klivit in.

Att bli stor sker ju inte över en natt utan det är ju en mognadsprocess som växer under en längre period men som någonstans har sin kulmen vid 18 årsdagen. Det är nu det är dax att släppa i väg dom små liven som har vandrat samma väg som jag, hand i hand tillsammans på vägen, dag efter dag. Men under de senaste åren har vi oftare och oftare släppt varandras händer och gått åt olika håll i korsningarna för att sedan stråla samman igen i ett möte som fyller en med glädje och stolthet.

Känner mig både glad och stolt över mina barn. Alla tre är närvarande och med fötterna på jorden. Har en stark känsla över vad som är rätt och fel och månar om andra och vill väl. Kämpar på i motgångar och vägrar att ge upp, lyckas det inte på ett sätt så prövar dom vidare tills det lyckas. Vägen kan vara både lång och krokig, och med långa uppförsbackar men till slut så brukar det lösa sig. Att ge upp finns inte i deras värld, det finns lösningar på allt......

Det är väl nu som man som förälder bara ska finnas där som bollplank. Ett lyssnade öra som inte kan hjälpa alla gånger, men det är nog inte heller det viktigaste i alla situationer. Det viktiga är nog bara att vara där och finnas till, att visa att man bryr sig om, stötta olika beslut som dom fattar och att fånga upp om dom någon gång faller.


 










Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress