Dagen i går

Underbar prommis med Holle ooch Frode. Träffade ett supermysigt äldre par som vi stod och surrade med länge. Dom tyckte att Holle var jättefin trots sin höga ålder, tänk att han fyller 22 år i sommar. Min värld kommer att stanna den dagen han somnar in. Är så tacksam över våra två killar, dom har verkligen lärt oss alla tre detta med hästkunskap och som otroligt vänliga gentlemän har dom hjälpt oss på vägen i vårt hästägande.

Tänk att när Pridde plutt kom hade jag bara dragit transport 2 ggr och aldrig varit i närheten av träning och tävling. Men plutten bara gick på och av som en äkta hyvens kille, aldrig någe tjaffs där inte :)

Första tävlingarna vi var på så var vi typ 2 timmar före så att jag kunde andas ut och lasta av och backa in ekipaget bland alla bilar och transporter, snacka om magsyrehöjande. Och tjejerna stod ut med allt trots mitt stundvis dåliga humör och stress , en stjärna till dom :) Och då var det ändå bara till Åbyn men för mig räckte det verkligen.

Holle som var en gammal tävlingsräv njöt i fulla drag när vi har varit ute på äventyr. Han älskar nya miljöer och att få visa upp sig :) Än i dag stilar han sig och blåser upp sig lite men är lugnet själv, så otroligt trygg att fara runt med och från att inte ha gillat att åka transport så lastar Sanna honom och drar själv in på Hippo eller till Atg när det är besök där. Hur duktig och snäll är inte Holle som ställer upp på allt bara man ber honom......

Och likadant är det med Pridde plutt. Gör allt som man ber om och lunkar snällt bredvid även om det är på en tävlingsplats med en massa ekipage runt omkring. Aldrig uppe i det blå utan alltid alla fyra hovarna på marken, tittar på en och säger: kom då nu fixar vi det här......

Har insett att vi nog aldrig kommer att få två så speciella hästar någon fler gång. Jag träffar många olika hästar i mitt liv men har inte än i dag sett någon som har dom ögon som Holle och Pridde har. Ögon som är så totalt ärliga och ett sinne som aldrig skulle tänka tanken ens att vara dum på något vis. Har aldrig under dessa år som vi har haft förmånen att få vara med Holle och Pridde upplevta att dom har varit elak eller hittat på några dumheter. Glädjesprång räknar jag inte som dumheter utan de få gånger det har inträffat visar bara på att Holle trots sin ålder kan njuta av en ordentlig sväng mellan varven och att orken och själen är frisk :) Sen att gammelmatte inte sitter kvar är ju en annan historia ;)

Att ha djur i sitt liv är så otroligt berikande för själen. Djur är alltid ärliga, visar alltid sina sanna känslor och förlåter ens dumheter när man felar. Djur är en trogen hela livet och ger en hela sin själ att vårda och älska. Om det blir fel så är det alltid människan som orsakar det och aldrig djuret självt. Hos djur finns inte elakhet, det är något som vi människor lär dom genom vårt eget beteende. Ett djur blir vad vi gör det till på gott och ont.........



Jessika och Pridde plutt





Sanna och Holle gubben





Världens bästa Holle





Världens bästa Pridde









Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress