- Jag har sagt det förr

och jag säger det igen.....vilken tur vi har som har så snälla hästar. For glada i hågen för att hämta pållarna från deras underbara sommarbete i Småbränna hos Helena och flickorna. Väl där fick vi hem nybadade hästar som hade varit på sin sista mysiga tur till badplatsen.

Vi lastade och stängde luckan där bak precis som man ska göra efter konstens alla regler. Holle och pridde gick på som om det aldrig hade gått 1,5 år sedan dom åkte tillsammans. Snälla små gentlemen som dom alltid brukar vara när dom åker.
Ut på vägen och styrde kosan hemmåt.

Men någonstans på vägen mellan Småbränna och Rödbäck åkte den lilla luckan på baklämmen ner pga att en bult till låsanordningen hade lossnat. Jag undrar om det var då Pridde bajsade i transoprten. Hos oss har han aldrig bajsat förut på såna här korta resor. Men jag kan bara tänka mig minen på herrarna när den övre delen faller ner med dunder och brak och allt ljud från trafiken bakom rusar in i transporten.

Att vi vet när den föll ner beror på att Jerry och Björn såg oss när vi passerade Rödbäck men dom trodde att vi skulle köra så. Det var när Jessika pratade med Jerry som vi fick reda på att överdelen redan då var nere och låg och slog i baklämmem i varje gupp på vägen.

Bara det kan ju stressa vilken häst som helst om den inte är van att åka så, och det är verkligen inte våra. Vi har alltid åkt med allt stängt under alla dessa år som vi dragit runt på våra sötnosar. Så om det inte räcker med en lös lucka som ligger och slår där bak hela tiden så hamnade vi ju på E4:an genon stan. På bron dundrar det förbi en buss, flera husbilar samt en långtradera som ligger bakom och pyser så där härligt som dom kan göra. Och det mest otroliga av allt var att dom inte ens trampade om eller rörde sig så att det käntes i bilen.....undrar om dom inte var helt bedövade av chocken.....

Väl hemma i Håkis när vi ska lasta av säger Jessika " men mamma....du glömde att stänga luckan!!!" Jag tittar och ser ut som en fågelholk i synen.....man jag vet ju att jag stängde den......sen sjunker det in i våra huvuden.....hur länge fick dom åka så ??? och jösses....allt som KUNDE ha hänt flyger genom mitt huvud och lita på att mitt hjärta slog några extra slag just då i denna stunden. Kollar på luckan och hittar genast felet.....bulten borta....och sedan får vi reda på att det hade hänt någon gång mellan Småbränna och Rödbäck och då tackar jag min lyckliga stjärna och mina fina pållar för att dom var så lugna och skötte det så otroligt duktigt när vi åkte hem med öppen lucka där bak......

Ja det här är en av alla våra resor med pållarna och fler kommer det att bli. Så gissa om jag är lycklig över kameran till transporten som Sanna fick av Jerry och Jessika i födelsedagspresent. Nästa gång luckan ramlar ner i baken på våra pållar så ser vi det och kan stanna och fixa den, då behöver inte Pridde bajsa ner sig och jag slipper få en massa olustiga tankar som flyger runt i huvudet....Men håll med om att vi har snälla hästar som trots en del fadäser från oss bara tittar på oss, och det ser ut som om dom tänker " ja vad mer kan vi förvänta oss, men vi är ju väluppfostrade killar så låt gå för den här gången då.......men SKÄRPNING tack !! "

Ha det gott så höres vi senare....