Är det så lätt att göra rätt !!

Mina tjejer är nu stora. Räknas som vuxna och rör sig i vuxenlivet på alla sätt.

En dag så kom vi in på detta som i barnaåren var näst intill belagt med husarest och avdrag på både kompisar och veckopeng....jag talar om mobbning !

Det är ju noll tolerans på mobbning när det gäller barnen , vi är snabba som sjutton på att tala om hur man är när man är en "bra" kompis...Hur man ska vara göra och bete sig så att man inte sårar ngt annat barn.
Då är alla vuxna eniga om hur det ska gås vidare och alla jobbar mot samma mål. Ingen vuxen står tyst eller " låtsas" inte se det som sker. Rösterna höjs och alla jobbar beslutsamt mot samma mål.....

Men när det händer bland vuxna , tex i ett arbetslag , universitet , föräldragrupp mm. Vad sker då ?? JO många av dom andra vuxna i samma grupp (oavsett vad gruppen består av) väljer att "inte se , inte förstå , men det är ju bara på skoj " osv osv.....eller att inte bry sig alls pga rädslan att "stöta" sig med personen/personerna ifråga som beter sig illa.... Dom som mobbar är ofta väldigt dominanta , drivande och på som sjutton. Och ofta är det en person som driver och en eller flera som "ger sitt stöd" genom att tyst eller med bekräftelse godkänner denna situation. Vem vill få dessa på sig....Tänk om det vänder mot mig.....Rädslan är stor....

Iaf så är det ett stort antal vuxna som mobbas i livet. Antalet självmord som är relaterade till just mobbning är nästan lika stor som antalet döda i trafiken , och där jobbar samhället väldigt hårt just för noll visionen , varför då inte innom vuxenmobbningen som är ett så stort problem för väldigt många människor i vårt samhälle.

När på vägen från barn till vuxen blir det ok att göra så här ? Nu svara säkert många att det är inte OK. Men tänk då efter , händer det inte dig just detta , att du "ser" men inte riktigt kan , vill , tror att det verkligen sker just här och nu. Dessa små saker som nästan inte går att ta på , men det känns inte riktigt bra , olustkänslan som sekundsnabbt drar igenom kroppen , den lilla sekunden av tystnad innan pratet kommer igån så där lagomt forcerat så att du kan dra efter andan och tänka.....nä.....inte var det något.....








Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress