Kunde vara mina ord.....
Satt vid matbordet och drack morgonkaffet och läste tidningen när jag kom till en artikel ang utbrända människor och det problem som uppstår efter en sådan kollaps.

När jag hade läst hela artikeln som grundar sig på en forskning som Agneta Sandström gjort på 67 patienter som sökt hjälp för utbrändhet så kände jag att det lika gärna hade kunnat vara mina egna ord som skrevs där i artikeln. De har genomgått personlighetstester, neuropsykoligiska tester och undersökts i magnetkamera. De har jämnförts med "vanligt" deprimerade människor och helt friska kontrollpersoner.

Det var vanligt att personer som blev utbrända hade väl fungerade arbeten och familjeliv innan de blev sjuka. Ställde däremot höga krav på sig själva och var ofta på höga nivåer när det gäller begåvning och lyckades bra när de får använda "gamla" minneskunskaper i frågor av typen "Vem var Olof Palme".

Däremot har det svårt att hålla sig uppmärksamma och alerta och presterar dåligt i tester som kräver bildminne och planering för att komma igång.

De mätte också bla stresshormonet kortisol hos försökspersonerna . Utbrända hade en avvikande dygnskurva jämnfört med de båda andra grupperna. Kortisolet gick inte upp och ner i flera faser utan låg hela tiden på en hög nivå hela dagen. " Kortisol i höga nivåer vet man sedan tidigare att man får dåligt minne av säger agneta "

Vid en test av arbetsminnet med magnetkamera visade det sig att de  utbrända inte använde sig av frontalloben på samma sätt som friska el deprimerda gjorde. Om de här förändringarna i hjärnans funktioner är oåterkalleliga vet dom inte. Men dom ser att patienterna blir bättre men väldigt vanligt är att om belstningen ökar så blir dom sjuka igen. Jämfört med deprimerade som får medicin och blir friska verkar de aldrig bli riktigt tip-top igen.

Hur mycket annat skadar hjärnan är det forskat om . Men hur stress och och andra upplevelser påverkar hjärnans funktioner är inte lika utforskat söger Agneta Sandström.
" Det vi ändå har kunnat visa i avhandlingen är att det finns biologiska korrelat till vad de utbrända  patienterna beskriver. Det är inga gnällfior, det har faktiskt hänt något i deras huvuden"

Jag har alltid försökt att förklara min känsla som jag har i mitt huvud sedan jag blev sk "frisk" efter min sjukskrivning ungefär som om att det gått några säkringar i mitt huvud. Jag har känt det som om några ledningar har gått av och mina tankar får försöka att hitta nya vägar (ledningar) för att fungera.  När jag ska lagra någonting i mitt minne så försvinner det på vägen mellan tanken och "lagringsplatsen" eftersom vägen är av och det finns inte någon alternativ väg att fortsätta på.....

Men det som är absolut värst för mig det är att jag har insett att jag aldrig blir samma Åsa igen. Personen som kunde hålla 14 bollar i luften samtidigt. Stenkoll på allt som skulle fixas och full koll på allt runt omkring mig. Kunde spotta ur mig tider som låg veckor frammåt och kom ihåg allt som hade bestämts i arbetet eller privat. Glömde aldrig någonting och var nästan som en datadisk med allt sparat.

Nu får jag skriva upp allt som är av vikt. Kan glömma mellan huset och konsum vad det var jag skulle köpa. Kan lägga bort en sak och ha glömt var jag la den 5 minuter senare. Virra runt och söka handväskan när jag är på väg eller i värsta fall få lov att springa in från bilen för att hämta den trots att jag har hängt fram den. Ska ringa ett telefonsamtal under dagen men det försvinner på vägen i min förbanade hjärna som inte vill det jag vill !!!

Har väntat och väntat under alla åren efter min sjukskrivning på att jag en dag ska vakna upp och känna , Yes I'm back !!! Men jag börjar att inse att den dagen mest troligt aldrig kommer , jag måste börja att acceptera den jag är i dag och försöka att hitta andra verktyg för att klara av min vardag och mitt liv.

Det är inte bara minnet som spökar för mig. Tinitus när jag har haft en stressig dag eller om det har varit mycke surr runt mig. Trötthet i kroppen som kommer inifrån själva skelettet, så där förlamande som om kroppen är helt uttömd på energi. Orkeslös i nacken , känns som om huvudet väger 3 ton och jag har tappat alla mina nackmuskler. I början av min sjukskrivning var jag tvungen att sitta och stötta upp huvudet för jag orkade inte hålla upp det med hjälp av mina muskler. Så illa är det inte nu med känslan är ständigt återkommande beroende på hur trött el stressad jag är. Men mest jobbigt av allt är att min familj har fått ta över mycket av de ansvar som egentligen borde vila på mig. Dom har lärt sig att dubbelkolla att jag har gjort det jag ska göra och inte "glömt" något och det frestar på ska ni tro......

Det som känns skönt iaf är att jag inte är ensam om att ha dessa problem kvarstående efter så många år. Och att det börjar att uppmärksammas hur "skadad" hjärnan ändå är efter en riktig väggsmäll. Att det inte är så förbannat lätt alla gånger och att det inte är med flit som det blir fel , viljan är god men kroppen sviker ibland. Samtidigt är jag fullt övertygad om att med mer forskning  så kommer det att finnas bättre hjälp att få med tiden. Ökad kunskap leder till bättre vård , och förhoppningsvis till bättre förebyggande resurser.

Ett långt och lite rörigt inlägg i dag och ni som orkade härda ut gjorde det bra :) Hoppas att ni får en fortsatt trevlig Tisdag.....







jennifer

Man behöver inte kunna ha 14 bollar i luften eller komma ihåg allt för att vara en superkvinna:)

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress