MENY
Att leva sitt liv är inte helt busenkelt och för vissa är det svårare än andra (Kan tyckas så iaf)
För ett antal år sedan så gick jag rakt in i den berömda väggen som så ofta talas om nu för tiden. Det var en massa olika saker som gjorde att det blev lite för mycket för både min kropp och själ.
I dag med faciet i handen är jag glad att det skedde när det skedde. Jag är tacksam att jag har fått möjligheten att försöka förändra och leva ett liv som ger mig mer livsglädje och förmågan att njuta av det lilla och acceptansen att inse att jag på intet sätt behöver vara perfekt....Jag är glad att det skedde när jag bara hade passerat 30 och inte när jag var 40 , 50 eller 60. Kan känna lite ångest över en massa bortkastade år till ingen nytta. En helt normal känsla enligt psykologen så det är bara att försöka att inse att det som har varit har varit och se framåt i stället på det som livet har att erbjuda...
Det har inte varit en lätt resa på något sätt. En av de bidragande orsakerna till min väggsmäll har varit att jag aldrig har tillåtet mig att känna efter vad jag egentligen tycker, tänker och känner inför vissa känslor och situationer. Aldrig jobbat igenom och verkligen tillåtit mig eller vågat släppa fram det jag känner djupt inom mig. Jag har bara "stoppat" undan och låst om och gått vidare. Och när det har känts tungt har jag bara växlat ner och ångat på och låtsas som ingenting har hänt.
Under min resa och med hjälp av kunniga människor som jag har haft möjligheten att få prata med har jag lärt mig en viktig läxa. Det går inte att bara stoppa undan och gå vidare. Jo , går gör det väl, men innan slutet blir det ett oerhört pris att betala. Priset är sinnesfrid och kärlek till sig själv. Och tro mig , det finns ingenting som är dyrbarare än det. Nu har jag kommit så långt med mig själv att jag verkligen, och då menar jag verkligen, känner efter vad JAG vill , vad JAG känner , hur JAG mår i olika situationer. Och visst i bland gör jag tvärs emot det som känns bra för mig men då är det ett eget MEDVETET val. Jag gör det ändå trots att det inte är 100 för mig men jag VÄLJER att göra det för att det glädjer , hjälper, betyder någonting för en annan person. Och det mina vänner är en enormt stor skillnad för ens sinnesfrids skull......
Ett litet luddigt inlägg det här , det kan jag hålla med om. I bland är det väldigt svårt att uttrycka det som finns i en i form av känslor med ord. Ord är så platta och bara svart eller vitt. Medans ens känslor har hela skalan från vitt till svart med alla de olika nyanserna där emellan.
Ni som finns där ute och tittar in ibland, ta väl hand om er och kom ihåg.... Var sann mot och rädd om er själv, för var och en är ni det dyrbaraste som finns på denna jord.
Ha det gott så ses vi i morgon......
0